..kan väl behövas i kylan! =) Här är en jag gjorde i nåt lurvigt tyg. Det är ju alltså bara ärmar + en knytbar historia fram. "Själavärmare" hade tidningen döpt mönstret till. Mysig grej tyckte jag. =0)
Sydde även en lite julig tunika till mig själv i det här oemotståndliga flam-rutiga tyget. Flammigt både till färgen och till strukturen...delvis nån kortklippt plysch av nåt slag. Hade ett grundmönster för en top (ärmar + ärmhål), resten är egen design (urringningen och draperade kilar i sidorna).
Har gett mig på att laga en kappa åt en vän och att sy in ett par jeans åt en annan.
Gubbarna var på övervåningen och snickade på Hugos rum häromdagen och i hallen låg därför svärfars arbetsjacka. Den bara låg där två stora munnar i form av spruckna ärmhål...snacka om att den bad om hjälp, så jag fick ju göra en insats...såg ju hur den led. Gick jättebra, svärfar hade inte märkt själv att det var hål så han filosoferade genast över om "det kanske är därför som jag aldri vart svetter i den?!"...Hahaha. När gubbarna snickar så är sömmerskan aldrig arbetslös...tror jag lagat Bennys overall på 4 ställen inom en vecka nu. Måste de alltid luckas fastna i nån spik(skruv/brädlapp o dra upp stora revor. Jag har numera nogsamt förklarat för maken att det är bättre du säger till så jag får laga direkt...INNAN lilla revan blir en stor reva eller ännu värre en multi-reva (spräcker sig åt alla håll)för risken är att det inte finns nåt lvar att laga annars.
Har en arbetsjacka till som står på tur nu, men den är någon annan makes.
Investareade för ett litet tag sedan i ännu fler olika sorters symaskinsnålar och har försökt vara noga med att anpassa nål efter tyg etc...måste säga att trots att jag insåg att det ju måste vara någon skillnad eftersom det finns så många nålar att välja på, men jag är mycket imponerad av hur stor skillnad det verkligen gör. Det gör det ännu roligare att sy nu! "Övning ger färdighet och den som lever han lär"...så sant!
Nu ropar min kudde på mig! Zzz
